Idag har vi kört KNIX kurs IRL đ. KNIX kurser brukar oftast genomföras pĂ„ en racerbana och man kan tillexempel ta den pĂ„ vĂ„ren, nĂ€r hojsĂ€songen startat och man behöver trĂ€na upp sin kurvtagningsförmĂ„ga, eller sĂ„ tar man den bara för att det Ă€r kul đ€©. Vi körde den berömda vĂ€gen som egentligen heter 129, men som Ă€r mer kĂ€nd för namnet Tail of the Dragon.
Tail of the Dragon har 318 kurvor pĂ„ 11 miles (17,7km) och har tagit mĂ„nga liv under Ă„ren. Racer motorcyklar och bilar körde otĂ€ckt fort pĂ„ den lilla vĂ€gen dĂ€r man absolut inte fĂ„r köra över de heldragna gula strĂ€cken pĂ„ mitten! Vi sĂ„g till att det inte var nĂ„gra âraceputtarâ som tĂ€nkte köra ivĂ€g nĂ€r vi skulle köra, vad vi inte sĂ„g var den Ă€ldre herren pĂ„ sin trike (trehjulig mc) som puttrat ivĂ€g nĂ„gra minuter före oss đ. Honom kom vi sĂ„klart ikapp och det var inte bara vi, tre sportbilar lĂ„g bakom oss ocksĂ„. Vi stannade pĂ„ en liten ficka invid vĂ€gen och slĂ€ppte förbi bilarna och vĂ€ntade en stund för att slippa ligga och puttra bakom trikern.
Att köra Tail of the Dragon var inte sĂ€rskilt svĂ„rt, trodde den skulle krĂ€va mer teknik Ă€n den gjorde! Man pendlade mellan 2an och 3an nĂ€stan hela tiden och alla kurvor var skönt doserade hela vĂ€gen đ. Peter och jag körde betydligt svĂ„rare vĂ€gar nĂ€r vi körde till Johnson City, kurvor sĂ„ skarpa och i backe, att man var tvungen att lĂ€gga i 1an för att ta sig runt. Halvkass belĂ€ggning och lite grus pĂ„ detâŠ
Eftersom vi inte Ă€r direkt purunga, blir man lĂ€tt trött av livet pĂ„ vĂ€gen. Ena stunden regnar det och Ă€r ca 20 grader, nĂ€sta skiner solen och temperaturen sticker upp över 30 grader, lĂ€gg till mĂ„nga mils körning varje dag. Vi började fundera pĂ„ om vi kanske skulle ta ledigt frĂ„n körandet och bara slappa en dag! Vi stannade vid vĂ€gen men som vanligt hade vi ingen tĂ€ckning pĂ„ mobilen. Vi hade stannat pĂ„ en gammal övergiven bensinstation, tak med skugga och bra betongplatta att parkera pĂ„ đđ». NĂ€r vi stĂ„tt dĂ€r i kanske 10 minuter, kommer en betongbil plötsligt och kör in pĂ„ den övergivna tappen, rullar ner rutan och dĂ€r sitter en Ă€kta sydstatare ala redneck! đ Först blev vi lite oroliga, man vet ju aldrig vad man kan möta pĂ„ en liten slingrig vĂ€g âin the middle of nowhereâ. Gubben ville kolla av oss, vilka vi var och han tyckte vi hade fina hojar đđ». NĂ€r han förstod var vi kom ifrĂ„n fick vi massor av tips pĂ„ sevĂ€rdheter och justa restauranger. Jag förstod nog knappt hĂ€lften av vad han sa, men nickade glatt och tackade för tipsen đŹ. NĂ€r han pratat fĂ€rdigt, vĂ€nde han sin stora betongbil och körde tillbaka samma vĂ€g som han kom. Peter tittade pĂ„ mig storögt och frĂ„gade om det dĂ€r verkligen hĂ€nde? đ
Att köra i bergen Ă€r inte bara en utmaning vĂ€dermĂ€ssigt, tĂ€ckningen pĂ„ mobilen kommer och gĂ„r ocksĂ„. Ja egentligen har den nog varit borta större delen av dagen, saknade den faktiskt inte förrĂ€n vi körde vilse och inte riktigt visste var vi va đ©. Det Ă€r dĂ„ man kommer pĂ„ att man har ett gĂ€ng kartor i packvĂ€skorna, men att det Ă€r turistkartor men mest reklam pĂ„. Tja, var hjĂ€lper det nĂ€r man inte riktigt vet vilken vĂ€g man Ă€r pĂ„! Efter att ha skuttat runt pĂ„ bensinmacken i den lilla byn vi befann oss i, fick jag tillslut en liten pinne i högerhörnet. Vi var i Benton, Tennessee och jag lyckades fĂ„ upp kartan pĂ„ Google Maps đȘđ»đđđ», sĂ„ mycket lĂ€ttare livet blev med en gĂ„ng!
Nu har vi installerat oss pĂ„ ett hotell i centrala Chattanooga och badat i poolen, kört en maskin tvĂ€tt och tagit oss varsin sĂ€ngfösare đ„, dags att sova, god natt! đŽđ€
Iza och Peter 