Äntligen första kör dagen, med mycket pirr i kroppen, var vi på väg till Eagel Riders för att plocka ut hojarna, som jag har längtat! 😃. Som Svensk är man ju van vid att palta på sig ordentligt när man ska åka men det fattade till och med jag att någon full mundering var det inte tal om. Det är svårt att klä sig säkert och samtidigt svalt, det är en balansgång man måste gå. Kevlar byxor, sneakers med skydd och kevlar, ryggskydd och T-shirt fick det bli, kevlarhoodien med alla skydden åkte ner i packväskan.

Det var ett lite nervöst och vingligt gäng som körde ut på Los Angeles gator men bara någon halvtimma senare låg vi i en snygg formation som om vi aldrig gjort något annat. Jag visste att det skulle bli varmt och hade smort in mig med Peters solcreme 50+, samt laddat med resorb och vatten. 

På vår väg mot Las Vegas blev det tvärstopp precis utanför LA, efter knappt en timma. Helge, vår reseledare, drog oss åt sidan av vägen och bad oss att stänga av hojarna eftersom de lätt blir överhettade när det sniglar sig fram i kö. Klockan var någonstans runt halv elva tror jag och temperaturen hade passerat 30 grader. Vi fick helt enkelt sitta vid sidan av vägen och vänta på klartecken från trafikinformationen. När vi fick klartecken singlade sig trafiken fram, solen och den stigande temperaturen var inte det jobbigaste, det var den heta motorn jag hade mellan benen 😬😫. Vid första vattenstoppet, som för övrigt var vid den första ”riktiga” etappen av route 66, var det rejält hett på insidan låren 😜 och alla grabbade varsin vattenflaska och satte sig i skuggan. Påväg mot den stundande lunchen, vi var rejält hungriga och olyckan på high way hade försenat oss med 2,5 timme, kände jag att värmen började bli jobbig. Jag har alltid haft svårt med värmeregleringen i kroppen och det blev svårt med vätskebalansen. 

Att köra motorcykel i extremvärme, jag pratar om 45 grader, vilket det snabbt blev i öknen, är en fin balansgång mellan välmående och uttorkning, stannar man för ofta blir man fortare uttorkad och kör man för länge får man inte i sig tillräckligt med vätska. Är man dessutom många individer blir det ännu mer svajigt! 

Jag beundrar vår reseledare om sprang runt alla 40 deltagare och såg till att alla mådde bra, fixade med hojar, vatten, salttabletter och massor av goda råd, hela tiden med ett leende och positiva ord ❤️🙏🏻. Rådig som han var, tog vi kortare etapper och stannade till på bra ställen med både skugga, toaletter och mat, allt för att vänta in att solen skulle gå ner. 

Jag har lärt mig så otroligt mycket av denna dagen och det kommer att ta lång tid att bearbeta alla intryck! Självklart vill jag dela med mig av dessa till er:

33 grader är en ganska sval temperatur! Allt är relativt, helt klart 😉

Det spelar ingen roll hur många salttabletter och vatten man sätter i sig när den egna kroppstemperaturen stiger om man inte äter! Dessutom är det extra viktig att inte anstränga sig när man är så varm.

När kroppstemperaturen överstiger 38 grader mår man pyton och för att inte komma dit är mitt råd att redan från början av turen hälla mer kallt vatten på kroppen än i den, i alla fall lika mycket.

Känslan av drygt 20 Harleys mullrande in på Las Vegas neonklädda gator klockan 0:30 är obeskrivlig och värd varje svettdroppe 🏍❤️😎

Det bubblande skrattet hos mina nyfunna norska vänner, när några amerikanare knör sig in i hissen till hotellet och inser sitt misstag när de känner stanken från oss och flyr ut ur hissen 😂😂😂

Det är med mycket värme i hjärtat (och på huden) jag ser fram emot att fortsätta 400 mil till med dessa stinkande bikers, god natt ❤️🇺🇸🇳🇴🇸🇪